Eller - åtminstone vara i kakaoland, för att se och uppleva
dessa rikt färgade frukter och de pyttesmå vackra blommorna,
i verkligheten, där de växer direkt på stammen. Och just där,
ställa upp ett staffli, och måla. Där. På plats.
För ett år sedan träffade jag Louise. Hon hade bott på Galapagos.
och var nu hemma i Sverige för att ordna sin flytt till Ecuador,
framåt hösten, till mannen och till kakaon.
Vi sa Hej då i november. Den här veckan ska hon tillsammans med hela byn
sätta bönor i odlingspåsarna. 5000. Bara. De måste sättas samma dag som
de plockas. Funkar inte som potatis med andra ord.
Smakar ju inte likadant heller. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar