Cacaofarm. Eller Kakaofarm. Väljer C idag.

Cacaofarmen hos Louise växer. Kycklingarna är på väg att bli hönor. I pergolan (som säkert heter något helt annat på spanska)  där det finns skyddande buskar, växer nyplanterade kakaobönorna i sina påsar. Här ska de växa till sig för att om 2-3 månader planteras ut på fast plats. Om allt går som det är tänkt kan man skörda frukterna 2015!
Det är långt dit. och jag tänker följa vartenda steg. Både härifrån min skrivarhörna i Stockholm och på plats från FinCacao som farmen heter.

Det finns en ljuvligt god choklad från samma område i Mannabi, som FinCacao ligger. Det är PACARIs 65 %-iga intensiva choklad som heter just MANNABI. Producerad utan kemiska bekämpningsmedel och där alla som arbetar med framställningen får ordentligt betalt. Inga onödiga mellanhänder. Tillverkningen är i landet, vilket är ett stort plus för Ecuadorianerna.

Från FinCacao västerut mot Stilla Havet

Treveckors planta tittar fram. Tänk - om tre år bär den frukt!!!

Louise med öppnad kakaofrukt.

Det finns så mycket fint, gott och ljuvligt i vår värld. Ibland måste man leta efter det bland allt det mörka, men när det väl är funnet är det bara att dela med sig. Av kunskap, nöje och goda smaker. Som riktig choklad  som framställts med kärlek.

I grodden vilar livet

Det lilla fröet är sovande livskraft. Tänk på ett litet solrosfrö, väl inkapslat däri finns alla näringsämnen för att fröet ska kunna starta sin växt mot att bli en stor stabil solros. Att stå under en solros i augusti när den är färdigvuxen, blicka upp mot den stora blomman som nickar ner mot dig med sina nya hundratals frön, hålla om den kraftiga lite sträva stjälken (eller är det en stam?) och tänka på att den vuxit ur det lilla fröet ÄR en svindlande känsla - liksom alla funderingar över liv ur frö är.
Vilken lyx det är att kunna få lite av den energi som finns där i startpaketet!
Det tar bara tar några dagar hemma i köket för att man ska kunna skörda. Idag är det nio dagar till jul.
Det är alldeles lagom tid att för att få färska solrosgroddar på julbordet.

Gör så här:
Skölj och blötlägg ca 3 dl solroskärnor MED skal, 6-7 timmar i minst dubbelt så mycket vatten.
Häll av vattnet och låt fröna ligga i en skål i rumstemperatur med en handduk över. Skölj dessa 2 ggr om dagen i rikligt med kallt vatten 2 dagar.
Så fort de fått en liten svans 2-5 mm, strö ut dem på en väl fuktad jordbädd, 2-3 cm djup (t.ex. plastinklädd papplåda eller ugnsform) och tryck mjukt ner fröna med sin grodd mot jorden så de får kontakt. Lägg ngt mörkt över, först en handduk sedan svart plast (gillar inte plasten direkt mot groddarna) och ställ i rumstemperatur eller varmare, nära spisen, eller ovanpå kylskåp. Kom nu ihåg att spraya med rent vatten (gärna med lite kelp-pulver i) morgon och kväll.
En del frön - solrosfrön är en av de sorterna - blir raka och starka om de får växa med en tyngd de första dagarna. Lägg en bok över handduken, Erika Palmkrantz  fina bok "Rawfood på Svenska" har exakt rätt tyngd för detta. Nu kommer groddarna att lyfta boken efter hand som de växer och när den vinglar lite väl mycket, efter 2-4 dagar är det dags att ta bort både boken och "Täcket" och ställa groddarna i ljuset! Fortsätt vattna. Nu behöver de mycket vatten. Använd både vattenkanna och sprayflaska.
Börja ät så snart det blivit gröna blad och du får samma livskraft som den höga vackra lysande augustisolrosen!
Låt solrosgroddar bli en del av basfödan.

Idéer är som groddar - rätt temperatur och lite vatten bara så växer de.

Den där idén. Som inte ville släppa. Man kan låta tankarna om idén leva sitt eget liv en tid. Man kan  också sätta sig ner och skissa bilden, eller snarare filmen som spelas upp i hjärnan - rita vad man ser och sedan formulera detta i ord. På papper blir allt så tydligt. Ofta ser man direkt om hela idén ska skrotas eller om den kanske kan fylla ett behov. Ett behov utöver mitt eget kreativa tänkande.
Efter att ha låtit skisserna ligga till sig några månader gick jag till Stockholm Innovation och hörde vad de tyckte. Shoot - fick startpengar till en designer. Företagsseminarier, innovationsworkshops, växa grupper, mingel, personlig rådgivning. Intressant, lärorikt, nya nätverk.
Och?
Haren och Sköldpaddan - jag vill inte ha bråttom. Min själ är med all säkerhet en strosare. Som tycker om att stanna till, se sig lugnt omkring, dra djupa andetag och sakta insupa sekunderna. 

Och det kommer ju så mycket intressant emellan. Vandrarhem som ska byggas. Kan jag vara med? Engagerar mig - släpper. Ekorecensioner,  engagerar mig - skriver något och  lägger ned. Shell mutar in Skåne för att provborra efter gas. Engagerar mig ilsket - drar lättnadens alla suckar när de ger upp.

Och den där odlingsidén håller fortfarande. En variant är att göra som min pappa b:rukade säga "Om man väntar tillräckligt länge så är det någon annan som gör verklighet av idéerna och då behöver man inte engagera sig själv utan kan luta sig tillbaka och vänta". Vi var ofta många vid middagsbordet när jag växte upp och jag minns att pappa alltid talade om en snurrande bricka för de olika uppläggningsfaten medan mamma lätt suckande sa åt honom att skicka såsen i stället för att prata så mycket. Jag minns också hans barnsligt stora glädje när vi på ett varuhus i stan en dag såg dessa runda bordsbrickor på kullager. "Nämen titta, där är den ju" sa han som den självklaraste sak i världen.


Igår, på minglet efter prisutdelningen på Venture Cups delmoment ett, fick jag ny input av en rådgivare. Hans frågor gjorde att jag helt plötsligt såg en helt annan vinkling av mitt odlingssystem. Både vad gäller själva produkten och affärsidén.

Jag behöver ett team!

Jag vill ha en Kakaofarm. Bara sådär.

Eller - åtminstone vara i kakaoland, för att se och uppleva
dessa rikt färgade frukter och de pyttesmå vackra blommorna,
i verkligheten, där de växer direkt på stammen. Och just där,
ställa upp ett staffli, och måla. Där. På plats.

För ett år sedan träffade jag Louise. Hon hade bott på Galapagos.
och var nu hemma i Sverige för att ordna sin flytt till Ecuador,
framåt hösten, till mannen och till kakaon. 

Vi sa Hej då i november. Den här veckan ska hon tillsammans med hela byn
sätta bönor i odlingspåsarna. 5000. Bara. De måste sättas samma dag som
de plockas. Funkar inte som potatis med andra ord.
Smakar ju inte likadant heller.  :)

All den tid det tar

"Jag har inte tid". "Det tar sån tid". "Men skynda, vi hinner inte i tid annars".
Abstrakta begrepp kan bli så påtagliga att man tror att de existerar i fysisk form.
Som att tid = klocka.
Eller att utnyttja tiden. Går gott att jämställas med att utnyttja livet. Åtminstone när det gäller att odla.
Jag står där i köket och utnyttjar mitt liv varje morgon - utnyttjar det till att se annat liv spira. Känner fröna i handen innan de hamnar på jorden. Känner jorden från påsen - och förstår att någon annan använt sin tid/sitt liv till att få ner jorden i påsen. Tacksam för den andre och dennes liv.

Hur funkar då tiden-livet i exemplen från ovan?
Jag testar:
"Jag har inte liv" "Det tar sånt liv" "Men skynda, vi hinner inte i liv annars".

Att ha en plan...

Att ha en plan är alltid spännande. En plan kan komma till var som helst, på cykelturen, under ett företagsmöte, eller just som man ska ta honung ur burken och lägga ner i det doftande morgonteet för att sedan försiktigt bära med sig det tillbaka till sängen där man med kuddarna och det varma täcket som stöd långsamt låter kroppen förstå att den ska få vara med om ännu en dag där vad som helst kan hända. Då - i mynningen på honungsburken stannar skeden, och handen och kroppen verkar inte kunna röra sig en millilmeter. En plan sticker iväg ur en idé och spårar tankegelén i den bittida dagen. Ett scenario bara finns där. Skeden fortsätter ner i honungen och hjärnan aktiverar sig lite lätt: "Hmmm... vad var det där..?"
"Odla groddar på väggen? Känna jorden i händerna? Plocka maten i köket!"
- ?!
"Rätt höga poäng på närodlat."
Ska nog börja gå den där spårade vägen för att se vad den vill!

~~~o~~~*~~{o}~~*~~~o~~~ ~~~o~~~*~~{o}~~*~~~o~~~ ~~~o~~~*~~{o}~~*~~~o~~~

Nattgodis

I min värld är det jag är sugen på nästan alltid nyttigt. 

Just nu småäter jag på torkade gula körsbär med 100%-ig råchoklad.
Ja, jag vet att man inte ska äta mitt i natten. Så här dags ska man sova.

Så här dags ska man låta magen vila. Alla minuter du sover före kl.24.00 blir du vacker av...

?

"... Tro dä!" 

vem behöver bli vacker  när man har så goda - och nyttiga råvaror framför sig.

:) och natten är så tyst och lugn.

Supergott Supergodis

50g PACARI Raw choklad 100%

1-2 msk cocosolja virgin

100g Ekologiska gula körsbär 

• Smält choklad och cocosolja i vattenbad. Ha inte för varmt vatten

låt det hellre ta lite längre tid - för att inte "elda för kråkorna". Råchokladen har mängder med enzymer som är bra för matsmältningen - dvs om temp. hålls under 42 grader så de inte dör.

• Strö ut körsbären på ett fat

När chokladen har smält, rör den tills den är helt blandad till en jämn smet.

Skeda den över bären.

Om du inte kan bärga dig tills chokladen stelnat så ät genast.

annars, ställ in den i kylen en stund så blir de små goda sakerna plockvänliga på mindre än en halvtimme. 

Cocosoljan gör att det tar rätt lång tid för smeten att stelna i rumstemperatur. Det går naturligtvis att utesluta den. Då stelnar chokladen helt igen och det blir ett hårt chokladskal runt bäret vilket också är gott.

Det är lätt att lyckas med bra råvaror. 

Välj Ekologiskt. Förvara i glaskärl.

Näringsvärde:
Gula körsbär: www.recepthjalpen.se/korsbar.html
Cacao innehåller bl.a. magnesium, järn, och antioxidanter
Antioxidanter mäts i ORAC. Gissa vad som kommer överst på listan!