All den tid det tar

"Jag har inte tid". "Det tar sån tid". "Men skynda, vi hinner inte i tid annars".
Abstrakta begrepp kan bli så påtagliga att man tror att de existerar i fysisk form.
Som att tid = klocka.
Eller att utnyttja tiden. Går gott att jämställas med att utnyttja livet. Åtminstone när det gäller att odla.
Jag står där i köket och utnyttjar mitt liv varje morgon - utnyttjar det till att se annat liv spira. Känner fröna i handen innan de hamnar på jorden. Känner jorden från påsen - och förstår att någon annan använt sin tid/sitt liv till att få ner jorden i påsen. Tacksam för den andre och dennes liv.

Hur funkar då tiden-livet i exemplen från ovan?
Jag testar:
"Jag har inte liv" "Det tar sånt liv" "Men skynda, vi hinner inte i liv annars".

Att ha en plan...

Att ha en plan är alltid spännande. En plan kan komma till var som helst, på cykelturen, under ett företagsmöte, eller just som man ska ta honung ur burken och lägga ner i det doftande morgonteet för att sedan försiktigt bära med sig det tillbaka till sängen där man med kuddarna och det varma täcket som stöd långsamt låter kroppen förstå att den ska få vara med om ännu en dag där vad som helst kan hända. Då - i mynningen på honungsburken stannar skeden, och handen och kroppen verkar inte kunna röra sig en millilmeter. En plan sticker iväg ur en idé och spårar tankegelén i den bittida dagen. Ett scenario bara finns där. Skeden fortsätter ner i honungen och hjärnan aktiverar sig lite lätt: "Hmmm... vad var det där..?"
"Odla groddar på väggen? Känna jorden i händerna? Plocka maten i köket!"
- ?!
"Rätt höga poäng på närodlat."
Ska nog börja gå den där spårade vägen för att se vad den vill!

~~~o~~~*~~{o}~~*~~~o~~~ ~~~o~~~*~~{o}~~*~~~o~~~ ~~~o~~~*~~{o}~~*~~~o~~~